Jämn könsfördelning, till vilket pris?

I dagsläget finns det få kvinnliga brandmän i Sverige. Det är ett yrke som ställer hårda krav på styrka och uthållighet, därför är få kvinnor som klarar kraven. Det talas om att sänka kraven för att fler kvinnor ska ta sig in. Men är det rätt väg att gå? Jag skulle påstå att dessa kvinnor i så fall skulle kunna bli en fara för sina kollegor och de personer som skall räddas, men allt i jämställdhetens namn? De höga fys-kraven finns av en anledning: det är ett påfrestande jobb där döden lurar.

i Räddningstjänsten Syd har man tänkt få in fler kvinnor genom att tvinga alla kvinnor att jobba på särskilda kvinnostationer. Detta grundar sig på brittisk forskning som har visat att kvinnostationer gör yrket mer attraktivt för kvinnor. Detta är en idé som inte gillas av de kvinnliga brandmännen. Jag tycker tanken är absurd och bakåtsträvande på nåt sätt. Istället för att jobba med integration och motverka de stereotypa könsrollerna inklusive den "tuffa och råa" stämningen (som kan tänkas vara en anledning till att kvinnor inte vill jobba med manliga brandmän) så skuffar man undan kvinnorna och förskjuter problemet. Detta är att bota symptom och inte själva "sjukdomen" med mansdominerade arbetsgrupper.

Det finns alldeles för få män i vård, omsorg och skola. Ska vi inte införa vårdavdelningar och skolor där det bara finns manlig personal och patienter/elever? För sannolikt är det så att män inte vill jobba med kvinnor och deras skvallrande, detta måste vara den ultimata lösningen.. *ironi*

Härmed avsäger jag mig titeln Fröken Duktig

Jag vill inte vara med i detta längre. Jag vill leva utan stress, press och ångest. Jag vill ta vara på mina barns uppväxt. Jag vill inte få en stroke eller andra stressrelaterade sjukdomar.

Jag är införstådd i att denna uppsägning följs av en lång tids karens, en träningsperiod då Fröken Duktigs manier ska släppas och Fru Lagoms sunda vanor ska tränas in.

Stress, press och (prestations)ångest, vik hädan! Jag accepterar inte er existens i mitt liv.


Detta är första dagen av resten av mitt liv. Nu är det dags. Om det så ska krävas exorcism...

Bildutmaning

listoplisto utmanade mig..

1. Gå in i din bildmapp
iPhoto i mitt fall.

2. Gå till den sjätte mappen och välj därefter den sjätte bilden i den mappen.
Sjätte mappen är julafton 2003

3. Visa bilden på bloggen och skriv något om den.
Den sjätte bilden är en bild på min härliga svägerska, men ett stort leende på läpparna. Rätt passande med tanke på att jag idag har fått veta att de är gravida på nytt. Förhoppningsvis blir jag faster igen innan året är slut. *håller tummarna stenhårt*

Men eftersom jag är anonym, så gör jag henne anonym, så ni går miste om hennes leende. ;-)

4. Bjud in sex nya bloggpersoner att vara med på utmaningen.
Eftersom Listoplisto är min enda bloggbekant än så länge har jag letat upp några obekanta stackare: SeTa, Vaniljlatte, Ungmamma 89, Linroj, Béatrice Karjalainen och Anna.

5. Länka till dem och låt dem veta att de är utmanade.
Done!

Låt Eluana få somna in

Eluana, 37 år, har legat i koma i 17 år. Hon har hållits vid liv med hjälp av sondmatning under alla dessa år. Katoliker och "ja till livet"-anhängare protesterar nu mot det beslut som fattats i domstol; hennes sond skall tas bort så att hon får somna in. Är det inte Guds vilja att hon ska få somna in? Hade hennes olycka skett för hundra år sedan så hade hon dött inom kort tid därefter. Men med hjälp av moderna hjälpmedel har hennes kropp hållits vid liv, på så sätt har människan satt sig över Guds beslut.

Det är inte ett mord att ta bort Eluanas sond eftersom Eluana inte har något liv.


Vila i frid, Eluana!
Jag hoppas att dina anhöriga äntligen kan få gå vidare och få sinnesfrid.

Uppdatering: Berlusconi planerar att ändra lagstiftningen för att hindra Eluana att dö, jag hoppas innerligt att han inte hinner.

Nanoblogg

Eftersom jag har lite svårt att komma över min skrivkramp här i långbloggen, så testar jag att nanoblogga. Jag lyckas då producera fler inlägg där än här. *asg*

http://nanoblogg.se/kerubmamman/

Veden som räddar landsbygden

Från och med 1 mars måste alla bensinstationer (som säljer mer än 1000 kubik bränsle per år) erbjuda sina kunder förnyelsebart bränsle. Detta är ett beslut som slår hårt mot mindre orter eftersom det är en dyr investering för mackägarna, kostnaden går på cirka en kvarts miljon vilket kan resultera i att mackarna måste slå igen. Mackägaren i Korpilombolo har kommit på en lösning: han säljer säckar med ved som kan användas i gengas-bilar.

I Korpilombolo bor 500 personer och det bor 1000 personer i närområdet, samtliga beroende av macken. De har 5 mil till närmsta mack om byns mack skulle läggas ned. Tänk er att köra 10 mil tur och retur för att tanka bilen! De som inte jobbar i byn kan tanka på vägen hem från jobbet, men exempelvis hemtjänsten skulle få stora problem. För landsbygden är en mack så mycket mer än bränsle till bilen, det är även en knytpunkt i byn och innebär möjligheten att handla lite smått och gott utan att sätta sig i bilen. Många samhällen har lidit stort efter att närbutiker och mackar har lagts ned.

För en levande landsbygd, bygg en gengas-bil!

Motsägande rapporter skapar förvirring hos föräldrar

Visserligen gäller inte detta enbart hos föräldrar, det gäller ju alla "larm" av olika slag exempelvis vilka fetter som egentligen är bra. Periodvis har Sverige drabbats av många hysteriska tider då både det ena och det andra har orsakat cancer. Det är farligt att leva...

Den 12 januari publicerade Aftonbladet artikeln Tv nyttigt för små barn, där en svensk docent har konstaterat att barn mår bra av att titta på tv kortare stunder per dag. Men självklart "bra" program med en vuxen i närheten. Rätt logiskt, sunt förnuft skulle jag kalla det.

Den 13 januari publicerar Afonbladet artikeln Barn under två år bör inte titta på tv, där en amerikansk forskare har kommit fram till att språkutveckling och inlärning försenas av tv-tittande på grund av att det blinkande ljuset och snabbt växlande scenbyten överstimulerar deras hjärnor.

Det är nog bra att artiklarna publicerandes två dagar på raken, då kanske oroliga föräldrar inser att man inte alltid kan ta dessa rapporter på allvar.

Om det blinkande ljuset är så farligt för barn röstar jag för att man ska bannlysa alla leksaker med batterier i som både blinkar frenetiskt och låter som helvetets änglar på crack. De är definitivt inte bra varken för hälsa, psyke eller hörsel.

Spektaklet kring Liza Marklunds böcker

Jag kan ärligt talat säga att jag nog en av de få (?) som inte har läst någon av Liza Marklunds böcker "Gömda: en sann historia" och "Asyl". Därför kan jag också med objektiva ögon betrakta och bedöma spektaklet nu när Monica Antonsson har skrivit boken "Mia - sanningen om Gömda".

Lizas böcker är skönlitterära, baserade på en sann händelse - såsom så många andra böcker och filmer. Vilket innebär att inte varje ord är sant, för annars skulle det vara en faktabok. Ett exempel på detta är filmen "Den perfekta stormen" som är en filmatisering av The Perfect Storm: A True Story of Men Against the Sea (Notera "A True Story") skriven av Sebastian Junger. Ett gäng fiskare är ute och jobbar när de hamnar i ett förfärligt oväder - årtiondets storm. De återfinns aldrig och man har bara viss radiokontakt att basera berättelsen på, så hur korrekt berättelsen är går aldrig att säga men antagligen är det mesta uppdiktat. Var är det stora lynchmobben som ifrågasätter detta och alla andra böcker och filmer som är baserade på verkliga händelser?

Varje mynt har två sidor och varje konflikt har en version per person involverad. Liza berättade Mias sida, ändrade detaljer för att skydda identiteter och putsade till historien så det blev en bra skönlitteratur. Monica berättar Mannen med de svarta ögonens version, dissekerar Lizas berättelse och utgår från att den enda sanningen finns i domstolsprotokollen. Men är det inte så att det finns ett stort mörkertal vad gäller hot och våld?

Jag har följt den här debatten nu i två månaders tid, i bloggar, tidningar och på forum. Den bild jag får av Monica Antonsson (främst i hennes egen blogg) är inte det minsta förtroendeingivande. Det känns som att hon är ute efter att korsfästa Liza Marklund och tjäna pengar på "Gömda" igen. Hon har till och med gått så pass långt att Mia har polisanmält henne för att ha avslöjat hennes identitet. Jag ger inte så mycket för "sanningen" i Monicas bok för den delen heller, den verkar vara minst lika vinklad som Lizas "sanning". Dessa sanningar är nog rätvinkliga mot varandra, eller åtminstone symetriska.


Jag är inte något stort fan av Liza, men inte heller är jag fan av häxjakter och lynchmobber. Ska ni lyncha Liza, då ska ni Lyncha Sebastian Junger likaså.

Pappa är försörjare - mamma är svikare

I alla tider har män lämnat hem och familj i jakt på inkomst. De har varit borta långa perioder och jobbat som skogsarbetare, sjömän, på oljeplattformar med mera. Dessa pappor har offrat sig; de är hjältar som tänker på familjeförsörjningen i första hand.

När mammor lämnar hemmet för jobb eller utbildning låter det helt annorlunda; hur kan hon överge barnen, ska den stackars pappan klara sig?, har hon inga moderskänslor?, hon är egoistisk som vill jobba/plugga osv.

Det anses även fullt normalt att en pappa jobbar hela (eller största delen av) barnets första år. Om en mamma går tillbaka till jobbet inom ett par månader efter förlossningen ifrågasätts hennes moderskänslor återigen. Hon får kommentarer om att hon ej bör ge upp denna underbara första tid, för det händer ju så mycket i barnets utveckling. Men det ska anses acceptabelt att pappan missar allt detta?


Är det någon som ser logiken? ;-)
Nej, framför fler pappor som är hemma längre!