Jämn könsfördelning, till vilket pris?

I dagsläget finns det få kvinnliga brandmän i Sverige. Det är ett yrke som ställer hårda krav på styrka och uthållighet, därför är få kvinnor som klarar kraven. Det talas om att sänka kraven för att fler kvinnor ska ta sig in. Men är det rätt väg att gå? Jag skulle påstå att dessa kvinnor i så fall skulle kunna bli en fara för sina kollegor och de personer som skall räddas, men allt i jämställdhetens namn? De höga fys-kraven finns av en anledning: det är ett påfrestande jobb där döden lurar.

i Räddningstjänsten Syd har man tänkt få in fler kvinnor genom att tvinga alla kvinnor att jobba på särskilda kvinnostationer. Detta grundar sig på brittisk forskning som har visat att kvinnostationer gör yrket mer attraktivt för kvinnor. Detta är en idé som inte gillas av de kvinnliga brandmännen. Jag tycker tanken är absurd och bakåtsträvande på nåt sätt. Istället för att jobba med integration och motverka de stereotypa könsrollerna inklusive den "tuffa och råa" stämningen (som kan tänkas vara en anledning till att kvinnor inte vill jobba med manliga brandmän) så skuffar man undan kvinnorna och förskjuter problemet. Detta är att bota symptom och inte själva "sjukdomen" med mansdominerade arbetsgrupper.

Det finns alldeles för få män i vård, omsorg och skola. Ska vi inte införa vårdavdelningar och skolor där det bara finns manlig personal och patienter/elever? För sannolikt är det så att män inte vill jobba med kvinnor och deras skvallrande, detta måste vara den ultimata lösningen.. *ironi*

Härmed avsäger jag mig titeln Fröken Duktig

Jag vill inte vara med i detta längre. Jag vill leva utan stress, press och ångest. Jag vill ta vara på mina barns uppväxt. Jag vill inte få en stroke eller andra stressrelaterade sjukdomar.

Jag är införstådd i att denna uppsägning följs av en lång tids karens, en träningsperiod då Fröken Duktigs manier ska släppas och Fru Lagoms sunda vanor ska tränas in.

Stress, press och (prestations)ångest, vik hädan! Jag accepterar inte er existens i mitt liv.


Detta är första dagen av resten av mitt liv. Nu är det dags. Om det så ska krävas exorcism...